VALS OM SOMMAREN

Nu är den förbannade sommar ´n här.
En obeskrivlig plåga.
Svettig och dammig och sur och tvär
torteras jag av sol.
Hur sommar ´n kan vara så populär
det är för mej en fråga.
jag pustar och flåsar med stort besvär
bland sippor och viol.
Fan, vad jag plågas och lider.
Huden är rödbränd och svider.
Svedan är värst bak på ryggen.
När solen gått bort kommer myggen.
På dagarna får jag visiter
av småkryp som stinger och biter.
Spyflugor, humlor och bromsar och myror
och getingar.

Törsten är olidlig, ölet ljumt
och maten står och surnar.
Sommar ´n som skalderna jämt berömt
får gärna bli till höst.
Blekfeta kärringar på var strand
är gnälliga och sura
på ungar som bråkar och kastar sand
och spiller saft och glass.
Vi badar i avloppsbrunt vatten,
får maskrosor uti rabatten.
Luften den stinker av tjära.
Vad mer kan Carl Anton begära ?
Om jag ligger i solen och lurar
väcks jag av åska och skurar.
Drömmen vi drömde om sommar ´n, i vintras,
var alltför falsk.

Tillbaka till innehållsförteckningen