GRÖN VÅG
Har ni tänkt på att förr satt det "Gammel-Gossar" lite här och var
i skogarna
och i småbyarna. Dessa försvinner nu mer och mer, men en annan sorts
"Gammelgosse"
har dykt upp istället. - Här är en sång om en sådan :
De´ va nästan tjugo år sen, som ja´ flyttade hitut.
Hit till alla vägars ände, hit till alla vägars slut.
I en gammal huggarkoja, från en svunnen skogs-epok,
skulle jag och polarn Nisse komma bort från stadens bråk.
Men Nisse tappa´ orken, redan efter något år,
han sakna´ stadens krogar och dom damer som där går.
Bära vatten, gräva landen, skotta snö och hugga ved,
gjorde Nisse bara ilsken, purken, sur och alltid vred.
Varför kommer inget kvinnfolk till mitt ensliga tjäll ?
Jag sitter här och undrar varenda lörda´ kväll
Jag har städat hela kojan, jag har kammat ut mitt hår
men jag sitter alltid ensam, med en längtan ack så svår.
Själv så är jag ganska envis, flyttar inte in till stan.
Jag bor här alle´s ensam, utan kvinnor eller barn.
Fast nog börjar det att pocka, mer och mer för varje dag,
jag behöver nu en buske av ett annorlunda slag,
än det sly och torra ruskor som här finns vid stugan min,
jag behöver berg och dalar, klyftor, varma små krypin,
av ett annat slag än dom, som jag hittar i min skog.
Snarast skulle jag behöva nått man hittar på en krog
Varför kommer inga damer till mitt ensliga tjäll ?
Jag sitter här och suktar varenda lörda´ kväll.
Jag har tvättat alla kläder, även storväst och kalsong
men ingen jäkel kommer uppför stigen någon gång.
I byn så har man börjat, att snacka mer och mer,
om att jag har synts med kikaren, där badbrudar man ser.
Och att jag har börjat handla en tidning då och då,
där unga damer visar allt jag numer´ ej kan få.
Jag har även synts vid tjärnen, långt bort i skogens djup,
särskilt då jag ur min apparat har framställt mig en sup.
För där uppe vid skogstjärnen kan man någon gång få se,
unga flickor, gamla damer --- --- naken- badare.
Varför kommer ingen av dom till mitt ensliga tjäll ?
Jag har suttit där och spanat varenda lördag´kväll.
Jag har kokat på mitt kaffe, jag har fixat fram en kask,
men jag sitter alltid ensam, med mitt svarta kaffeblask.
Fast nu tänds på nytt mitt hjärtas hopp.... nu kommer dom igen,
nu kallas dom nått annat, dom som flyttar ut , min vän.
Och jag vet att knappt en halvmil bort, där kolarn´s koja låg
där har bosatt sig en hona, utav släktet ekolog.
Jag skall ta en tur dit upp, kanske redan lördagkväll,
och hälsa henne välkommen till skogar, sjö och fjäll.
Och om sex-sju-åtta månar´, drabbas hon av samma drift,
som plågat mig i nitton år, detta hemska, lömska gift.
Så kanske kommer det en kvinna till mitt ensliga tjäll,
insmygande i köket en ensam lördagkväll.
Jag ska bädda rent i sängen, jag ska tvätta allt jag har,
//om jag än en gång får visa, att jag är en riktig karl.//