PÅTALÅTEN
Du har känslan men inte rätta viljan,
att sitta ner och hitta på en visa så fin.
Men den ränner hän i sken uppå tiljan,
bonden studsar upp i sin splitternya slåttermaskin.
Kul, kul, inte sant, men inget intressant,
kommer från din skvatt galna höstack, är det sagt.
Men fast stupet är brant, så klarar du galant,
hoppet över detta jättelika schakt och nätters lätta takt.
Men din mamma hon tycker att du slarvar,
när du sätter dig och gnolar på en töntig melodi.
Gubben Far går på åkern och harvar,
han har en råg-rak och mustig terminologi.
Men jag ja´ tycker för min del att det inte är stort fel
i att vara lite vilsen i vår nya sköna värld.
Många liv står på spel, och vill du va´ hel
får du sluta kuta runt och snacka strunt och hålla tunt om vad du lärt.
Bror står i jorden och påtar,
han tittar upp i skyn, det ser ut att bli blött.
Lillebror han lyssnar på låtar,
regn duggar lätt och du tänker förstrött -
så sent som i fjol stod en tupp där och gol,
det fanns blå viol och kor och vackra ängder där du bor.
Det lyste en sol och du kunde bli mol
tyst av en shysst illussion om att du tror att du blir sto-o-or
Men nu står maskiner och schaktar,
blommande än har blivit avgas och betong.
Är det konstigt om man faktiskt föraktar alla
koryféer med sin pappers-jargong.
Jag blir snart desperat av att leva i en stat
uppbyggd av profit och bostadssegregation.
Ingen smart demokrat blir så flat och moderat
som i vår gistna, kristna, västerländska dollar-civilisation.
Men hellre än att äga millioner,
gick du i din barndoms hage bland snår.
Och kände valldoft och lockande toner
från rapphöns, fasaner och bräkande får.
Men ditt rastlösa flås och din storstadsnevros,
din magnecyl, ditt gräs och din gamla alkohol
håller på att ta kål på din vilja av stål
men även om du vrålar har du inga stålar kvar att nå ditt må-å-ål.