LASSE LITEN BLUES
Lasse Lasse liten tog en promenad.
Hittade en femtilapp och då blev han glad.
Den gick han till polisen med, säger vi så klart
men tror ni det så tror ni fel, för Lasse var smart.
Lasse Lasse liten funderade som så :
Det där med hittelön och det - det går jag inte på.
Jag skulle få en femma på sin höjd, inte sant ?
Nä, tror dom det så tror dom fel, det här är min slant !
Men då kom polisen sättandes i språng.
Dom tog Lasse liten och det blev rättegång.
Domarn sa : Det bästa blir väl psykiatrisk vård.
Men där trodde domarn fel, för Lasse var hård.
Lasse Lasse liten åkte in på en anstalt.
Lasse Lasse liten tog det hela ganska kallt.
Här kan man inte stanna, sa han, i all evighet.
Nä, tror dom det så tror dom fel, sa Lasse och smet.
Lasse litens mamma fick en nervattack.
Barnavårdsnämnden ! fick hon fram innan hon stack
för det hade hon läst i någon pedagogisk bok
men jag tror att hon läste fel, för hon var inte klok.
Lasse Lasse liten lånade en bil,
körde från snutarna mil efter mil.
I hundrafyrti´ kilometer - Lasse var kall -
körde han av vägen, krascha´ rakt mot en tall.
Bilen blev en skrothög och Lasse bara mos.
Fåglarna i skogen, dom sjöng Lasse liten blues.
Lasse blev allt blekare och mossan blev röd
och innan ambulansen hunnit fram var Lasse död.
Prästen sa vid graven ungefär så här :
Han gick den breda vägen som åt helvete bär.
Lasse Lasse liten, må herren stå dig bi,
Men Lasse hörde ingenting, för Lasse var fri.
för Lasse var fri.
för Lasse var fri.