HELGES 40-ÅRSVISA

Melode - Laredo

En dag där på senhösten år femtiofyra
till världen det föddes en linhårig man,
som ingen sen dess helt lyckats styra,
även om Stina ibland tror hon kan.

De tidiga åren på Grönbo var stilla,
ingen har sagt något annat till oss,
även om lugnet ibland är en villa,
kanske man surrade honom med tross.

Eller så finns det en enkel förklaring,
till att Helge han bromsa´ ett tag.
Karl Erik han höll ´an i tukt och förmaning
genom att hota med "dingel" var dag.

Men äntligen kom han ju bort ifrån Grönbo,
för Helge han börja´ i skolan till slut,
så ännu idag är det flaggdag i Asbo
när Helge han flyta´ till Morbygden ut.

Sen blev de´ ju aldrig mer lugnt uti stugan,
på Kolarbacken och Morbygdens by.
När Anders han flyttade ditupp med frugan,
moralen och stillheten tvingades fly.

För tidigt så upptäckte helge den styrka
som finns uti flaskor med turkarnas vin,
och att det man sagt uti fädernas kyrka
kan glömmas för kunskap om blommor och bin.

När skolorna börja nån gång fram på hösten,
på Aspans öar det bruka´ bli fest.
En fyra-fem backar med tre skilling banco
och fem-sex Beyas som smakade jäst.

Och stackars Öra han slet halva natten,
han skötte Aspans färjetrafik.
Ja hade han vett haft att ta ut en avgift
så hade han säkert kunnat bli rik.

Men "Otto" han satt hem´i fönstret o spana -
Väldans vad ungdomar här far förbi ??? -
Jag tror jag ska pumpa upp hojen
och fara på Grönbo kanhända en lom ja´får si...

- Du Öra - Hä blinker där börta på stranna,
ro över å si vem som nu vill hitåt, å du,
är´ä fara som hotar så kan du väl ljuda
som lommen, du vet hur´ an låt...

När Öra fick se Otto bakom en buske
han skrek så det ekade över sjön.
Så Helge han städade bort alla pilsner
nej, ingen pava där syntes på ön.

Otto han gick där å spana runt elden
men Helge han gömt alla pilsner så bra.
- Här har ni ju trevligt med korv å med mackor
ja hej med er alla och ha det så bra...

Slika kalas blev det många med tiden,
och ryktena for både härsan och tvärs,
till slut ansåg Helge att tiden var liden
att dra ut på flickjakt, usch vilken pärs.

Otaliga är de små flickor som cyklat
förbi utpå vägen och hoppats på att
Helge i fönstret han skulle ha kikat
och bjudit dom in för att stanna en natt.

Men Helge Han var ändå ganska sparsmakad,
han sökte i leken efter en dam
som hade nått mera än framdel och bakdel
och inte i huv´et var alldeles lam.

Så kanske så är det idag int´ så konstigt
att Helge han bor med sin adels-dam.
För nått i den stilen han alltid har letat
som passar att sitta i drömmarnas ram.

Men innan han blev ingift i adeln,
så fanns det ju trots allt en prövoperiod,
när "Kalle" å "Nettan" å "Rulta" å Berntsson
alla dom stod där och hoppas och log.

För borta i Sundborn och i Karlsbyheden
där fanns ganska många som jagade då
och fastän han Helge var ganska så vriden
han hade att värja sig ett jäkla sjå.

Berta hon hade ett väldigt elände,
för telefonen den skrällde ju jämt,
-- HILGI ! TILIFOOON ! --
Men mest synd vi tyckte det var för han Benny
som Helge stal brudar av mest uppå skämt.

Men även om småtjejer var ganska många
så hade dom ändå rätt svår konkurrans
av en med rätt former - å halsen den långa -
för "guran" den visste han jämt var den fanns.

När Helge han slutade nian på våren,
då var han en fullfjädrad blues-gitarrist
å skulle då "Kalle" ha särat på låren
man vet ej om han släppte "guran" till sist.

Hans liv kunde slutat rätt hastigt det året
när Helge han somna på Puchen en kväll,
för Svärtans ruskiga dricka han smakat,
de´ kunde ha slutat med världarnas smäll.

Eller den gången han var uppå berget
på FF hemma hos LG en kväll
- blev utlåst och kom inte in genom dörren
klättra´ längs stupröret präktig och säll.

Sen började skolan på nytt - Herre jävlar,
hur Helge han samla´rätt schysta betyg
är för oss som var med ganska så gåtfullt
för mest höll han på med en massa fanstyg.

På avslutningsfesten i Ann-Kerstins stuga,
han hitta´ en flicka som var ganska bra...
Hon skulle ju senare bli till hans fruga
men detta han knappast kan anat den dan.

En kväll när det dracks ganska mycket hos Ulla
vi släpade Lindgren till en telefon
och trots att vi alla var ganska så fulla,
numret till Stina vi hitta´ i vrån.

Han bjöd henne med ut på tältning i Malung,
en märklig resa för dom som var med.
Vår bakfylla hindrade större exesser,
men sedan den dagen han Stina haft med.

Vi glömmer ej heller den gången när Helge
stanna hos Stina en hel ledig helg
Otto han sökte hos alla han kände
- Han trodde att Helge han rymt på moped.

När skolan var slut skulle värnplikten göras,
som kabeltattare drog han sig fram
när sedan det blev till en större manöver
helt stilla han rymde från kronan minsann.

Det sluta´ på tinget, vad annat kan hända
när snutarna letat i fyra - fem dar
han ganska så stora böter betala´
på detta han säkert har tjänat idag.

Tjänat på att aldrig gjort en repövning
att aldrig behöva i skogen dra tråd
åtskilligt mer ges då från Gävleborgs Landsting
så med dessa böter han säkert haft råd.

Sedan försvann han från våra domäner
till Götet han flytta´ och läste ju där
och fick sedan jobb ner i småländska skogen
där frireligiösa och präster di lär -

- Att skall du bli salig så strunta i ölen
och sex utom äktenskapet är skam
det var int´ så konstigt att Helge han sökte
att flytta från Eksjö så fort som han kan.

Det där´a med sex utan att vara vigda
lär utövas bäst när man cyklar i grupp
eller så kan det ju tänkas att Stina stördes
på natten när Åke gick upp...

Produkten från cykelsemestern har nu nått
den ålder då Helge han härja som värst
så nog är det tur att det också finns gener
från Stina som hejdar och kan bromsa opp.

Slutet på visan den måste ju komma
fast det ju finns mera vi kan tala om
från mera närliggande tider och dagar
sen Stina och Helge tillbaka hit kom.

Men detta vi tycker ej hör till historien
detta är samtid och ej intressant
Det nyligen skedda kan alla ju minnas
och då måste allt som vi diktat va´ sant.

Vi slutar ju därför och Hurrar för Helge
- om Stina så diktar ju andra så bra
- Den bästa av kompisar alltid han varit
och så ska det vara trots sången idag -

Hurra Hurra Hurra Hurra

Tillbaka till Innehållsförteckningen