FINNBÄCKS-LARS FYLLER ÅR
Bevars i alla fall va tin den går !
Ja har fyllt förti, fylld de just igår,
å när jag gör nånting då görs de grundlit
- idag känns huvu undlit.
De suser kav söm vingslag ini hjärna,
iblann så blinker e å anna stjärna
för öga när ja blunder te ett tag.
Ja körs en tocken dag !
Dä klart att de mä fylla ä på tok !
En skull fäll intnå ta öm en va klok,
för flaskera me stjärner å revärer
gör kav just inga kärer.
Men sen ä tocken, dä ä kav som lagen
me en putäll så där på högtidsdagen.
De går int te slipp unna, de ska finns !
Men dä blir svårt te minns ...
Iallafall så feck ja si minnsann
att Finnbäcks-Lars int ä nån okänd man
i byn, för de kom folk frå många ställen
så odryg vart putällen.
Ja feck presenter ifrå likt å olikt
å blommer teåmä, nog ä dä rolit.
Förr feck en plock dom själv öm en skull ha
å dä känns int så bra.
Bå Hindriks Karl å Hackus-Johan kom (Bå Glamsarvs-Alf å Mörtsjö-Kalle kom)
å Erk me foten mä e flaska rom. (å Kråkgårds-Åke mä e flaska rom.)
Sen vart då liv i lö ! Körs va di surra
höll tal (å tal) å hurra !
Å Jan å Gusten kom mä bälg å fela. (Å Alf å Helge di hadd bälg å fela)
Di stämd ihop, å jösses va di spela,
bå Hackus-Bäckens Brus å Nords polkett (bå Kråkbäcks-Bäckens brus å Dahls
polkett)
å Skärkens menuett. (å Poppes menuett)
Men bästa biten tog di allt te sist.
Finnbäcks-Lars vals ja tror den hetta visst.
Å de va moll å dur å toner höga,
så rent ja tog te öga.
Dä va så vackert så dä kve i själa.
Dä va som gransus, smäll i furer tjäla,
å lom å lärka, gök å vattenskvalp
å störm å trän söm stalp.
Säll är den man söm får så fin present !
En har fäll vänner, fler än en kunn vänt.
Men krona på presenter vill ja mena
den feck ja uttå Lena
som kömm e litta stunn - den kvällsvisiten
va länge vänta. Tänk så fin å liten
ho smög i köja in - kav söm en fe,
te Lasse ful å le.
Den finest blomma söm ja feck ändå
på högtissdan, den feck ja säkert då
frå hennes mun. Å jössus va de smaka !
Å ja kösst fäll tebaka.
Nog gjord ho skäl för namne sitt, ho Lena.
De va som solljus kav i kvällen sena.
kannhända mer öm dä te nämna finns
- - - - - - dä ä synn att en int minns !