DANSEN PÅ SUNNANÖ
Det går en dans på Sunnanö, där dansar Rönnerdahl,
med lilla Eva Liljebäck på pensionatets bal,
och genom fönstren strömmar in ur skärgårdsnatten sval
doft av syrener och jasmin i pensionatets sal,
doft av syrener och jasmin i pensionatets sal.
Och lilla Evas arm är rund och fräknig hennes hy,
och röd som smultron hennes mun, och klänningen är ny.
Herr Rönnerdahl, det är ju ni som tar vem ni vill ha
bland alla kvinnor jorden runt, det har jag hört ha-ha,
bland alla kvinnor jorden runt, det har jag hört ha-ha.
Där går en dans på Sunnanö till Rönnerdahls fiol,
där dansar vågor, dansar vind, och snön som föll ifjol
den virvlar där, där far ett brus igenom park och sal,
och sommarmorgonen står ljus och södergöken gal,
och sommarmorgonen står ljus och södergöken gal.
Och lilla Eva dansar ut med fänrik Rosenberg,
och inga fräknar syns på hyn, så röd är hennes färg.
Men Rönnerdahl är blek och skön och spelar som en gud
och svävar i en högre rymd, där Eva är hans brud,
och svävar i en högre rymd, där Eva är hans brud.