BALLADEN OM DEN KAXIGA MYRAN
Jag uppstämma vill min lyra, fast det blott är en gitarr,
och berätta om en myra som gick ut att hämta barr.
han gick ut i morgondiset sen han druckit sin choklad
och försvann i lingonriset både mätt och nöjd och glad,
både mätt och nöjd och glad.
Det var långan väg att vandra, det var långt till närmsta tall.
Han kom bort ifrån dom andra men var glad i alla fall.
Femtio meter ifrån stacken, just när solnedgången kom,
hitta´ han ett barr på backen som han tyckte mycket om,
som han tyckte mycket om.
För att lyfta fick han stånka, han fick spänna varje lem,
men så började han kånka på det fina barret hem.
När han gått i fyra timmar kom han till en öl-butelj,
han såg allting som i dimma, bröstet hävde som en bälg,
bröstet hävde som en bälg.
Den låg kvar sen förra lördan, - Jag skall släcka törsten min,
tänkte han och lade bördan utanför och klättra´ in.
Han drack upp den sista droppen som fanns kvar i den butelj.
Sedan slog han sig för kroppen och skrek ut - jag är en älg !
och skrek ut - jag är en älg !
- Ej ett barr jag drar till tjället, nu så ska jag tamefan
lämna skogen och i stället vända uppochner på stan.
Men han kom aldrig till staden, något spärrade hans stig,
en koloss där låg bland bladen, och vår myra hejdar sig
och vår myra hejdar sig.
Den var hiskelig att skåda, den var stor och den var grå,
och vår myra skrek : - Anåda, om du hindrar mig att gå !
Han for ilsken på kolossen som låg utsträckt i hans väg.
Men vår myra kom ej loss sen, han satt fast som i en deg,
han satt fast som i en deg.
Sorgligt slutar denna sången. Myran stretade och drog,
men kolossen höll´en fången tills han svalt ihjäl och dog.
Undvik alkoholens yra: Du blir stursk men kroppen loj,
och om du är född till myra, brottas aldrig med ett TOY,
brottas aldrig med ett TOY !